Utmed väg 363 i centrala Åmsele ligger rastplats Åmsele kvarn. Kvarnen ligger vid biflödet Åmans mynning, en å som gett Åmsele sitt namn. 

Vid laga skifte 1873 avsattes mark till kvarnen på den södra sidan av Kvarnforsen. Samtidigt avsattes också mark till ett sågverk på den norra sidan, mitt emot kvarnen. Från Västerbottens läns södra delar anlitades timmermän för bygget och folk från Åmsele och de intilliggande byarna fick hjälpa till med virke eller eget arbete. Inget stöd lämnades från stat eller kommun. Kvarnen påbörjades 1892 och var i bruk från 1898 fram till 1970-talet. En mindre skvaltkvarn hade tidigare funnits på platsen. Den nya kvarnen hade en kapacitet på minst två ton korn per dag.  

Driften av kvarnen var mycket viktig för Åmsele med omnejd, inte minst under andra världskriget, en tid då det var ont om mat och allt det malda skulle redovisas och fördelas. Det berättas att en av mjölnarna var för snäll mot sina medmänniskor och malde “svart i svarta natten”. För detta brott dömdes han till en månads fängelse. 

På 1950-talet anlades ett vattenkraftverk nedanför kvarnen. Då Åmans flöde inte räckte till att driva både kvarnen och vattenkraftverket kom man överens om att kvarnen skulle drivas med gratis el från vattenkraftverket istället för vatten. Kontraktet var skrivet på 50 år. Idag skulle ett elavtal för kvarnen kosta för mycket då den skulle kräva ofantliga mängder el för att driva runt kvarnstenarna.

Vattenkraftverket har rivits bort och stora insatser har gjorts för att restaurera Åman. 

Tarmtorget 

Platsen utanför kvarnen kallas för Tarmtorget. På andra sidan vägen låg en lanthandel som övertogs och drevs som speceriaffär, åkeri, och slakteri. Det var den sistnämnda verksamheten som gett upphov till namnet Tarmtorget.