Vormforsen – Taube monumentet

Här finns en minnessten tillägnad Evert Taube som protesterade mot planerna på vattenkraftsutbyggnad av Vindelälven. En rad i den populära visan Änglamarrk lyder: ”Låt sista älven som brusar i vår natur. Brusa alltjämt mellan fjällar, gran och fur.” 

På 1960-talet fanns planer på att bygga ut Vindelälven för vattenkraft. Efter flera år av protester och diskussioner beslutade regeringen 1970 att älven skulle bevaras. En av dem som engagerade sig mot utbyggnadsplanerna av Vindelälven var Evert Taube. När Vindelälven hotades, skrev Taube 1967 ett förtvivlat telegram till statsminister Tage Erlander, vilket publicerades i tidningen Expressen: 

“[om älven förstörs] flyr jag från detta land för att aldrig hit återkomma vare sig levande eller död och det är inte i vredesmod men i djupaste sorg över att Sverige som jag älskat och besjungit och som ännu i min ungdom var en uppenbarelse av kristallklara floder kristallklara brusande vattenfall kristallklara sjöar och kristallklara kusthav …”. 

I visan Änglamark finns ett par rader som syftar på just Vindelälven: ”Låt sista älven som brusar i vår natur/brusa alltjämt mellan fjällar och gran och fur!”.  

Som tack för Taubes engagemang restes en minnessten på Vormforsens östra sida. 

Änglamark

Promenadstig 

Det finns en promenadstig som börjar vid Evert Taube monumentet vid Vormforsen. Stigen kan vara lite svår att se från början, men ca 50 m in finns skyltar där stigen grenar sig.  

Går du till höger kommer du att passera genom ett område med grovblockig morän innan du börjar stigningen upp mot platån. Högre upp mot toppen ökar inslag av gran och lövträd, främst björk och asp. Skogen är något glesare och spåren efter plockhuggning tydligare. Lavrikedomen är stor och vid en inventering som gjordes 2004 hittade man bland annat lunglav, skinnlav, stuplav, läderlappslav, luddlav, lunglav, bårdlav, dvärgbägarlav och liten spiklav. De trädlevande svampar som man dokumenterade var gammelgranskål, violmussling, citronticka, tallticka, doftskinn, rynkskinn, ullticka, kötticka, granticka och rosenticka. 

Tar du till vänster går du förbi en liten myr innan du når en sluttning. I den tallbevuxna sluttningen står stora grånande torrakor med knotiga grenar. Här finns två mycket gamla tjärdalar. På många av tallarna och torrakorna finns det spår av brand. Det finns ingen dokumentation som säger att Vormeselebönderna satt eld på skogen för att få bättre bete för sina kreatur. Det är därför troligt att bränderna här kommer från blixtnedslag.