Ett viste kallas den plats där samefamiljer slagit läger under sina flyttningar. Det var viktigt att det fanns gott om bränsle och en källa med friskt vatten i närheten.  På Gammlia friluftsmuseum finns tre varianter av samevisten med kåtor, förrådsbodar och torkställningar. Förebilderna till vistena finns i Västerbottens inland och fjällområden— delar av länet som länge präglats av den samiska kulturen. Många byar och samhällen har uppstått ur visteområdena. Gammlias samiska visten visar hur samer byggt och bott in på 1900-talet. 

Gammlias Samiska visten representerar tre olika områden och kulturer, den skogssamiska, sydsamiska och nordsamiska. Skogssamer har funnits från Ångermanland och norrut. Det sydsamiska området sträcker sig från Västerbotten ned till Dalarna. Även nordsamer finns i Västerbotten. De är ättlingar till de samer som under 1930-talet tvångsförflyttades hit från Sveriges nordligaste delar. 

Ljud på friluftsmuseet för de samiska vistena

SOS Sápmi (6:38)
Framförande: Sara Ajnnak
Text & musik: Sara Ajnnak & Stein Austrud
Producent: Stein Austrud
Verket är skapat för de samiska vistena på friluftsmuseet – uråldriga jojktoner möter nutida elektroniska influenser.

Renen, en länk mellan årtusenden

För länge sedan var renen vild och jagades. Under många hundra år har den nyttjats som tamdjur. Renen har bland annat gett mjölk, ost, kött, päls, skinn, kläder, slöjdämnen och använts som dragdjur och packdjur. I dag är det främst köttet som tas till vara. 

Renens viktigaste föda är lavar som är lätta att smälta och tillgodogöra sig. Sommartid övergår dieten till gräs, örter, löv och svampar. Skogssamernas renar vistas i inlandets skogar under sommaren och vid kusten under vinterhalvåret. Fjällsamernas renar har sitt sommarbetesland ovan trädgränsen i fjällen, medan vinterbetet finns i inlandets och kustbygdernas skogar. Det innebär långa flyttningar för både renar och renskötare. Ungefär en fjärdedel av alla samer i Sverige är renskötare.  

Åtta årstider

Renskötselåret delas in i åtta årstider. Säsongs växlingarna och renens behov styr vad som ska göras och var i det vidsträckta länet Västerbotten.

1. Vår maj kalvningstid  
2. Vårsommar juni bete, reparationer, fjällfiske  
3. Sommar juli flyttning till högfjället, kalvmärkning  
4. Höstsommar   aug-sept flyttning till lågfJället, bete, bärplockning, fiske  
5. Höst sept-okt rentjurarna slaktas (sarvslakt); jakt, fiske  
6. Höstvinter nov flyttning till vinterbeteslandet närmare kusten  
7. Vinter dec-mars renarna flyttas mellan olika betesområden i skogarna  
8. Vårvinter mars-april flyttning till lågfiället 

Sydsamiska vistet

Förlaga till de Sydsamiska vistet är ett Viste vid sjön Voukarn. Det anlades av Jon Pålsson på 1800-talet och beboddes av Sigvard Klementsson fram till 2009.  

Torvkåtan, derhvie-gåetie på sydsamiska, är byggd på en stomme av fyra krokvuxna stammar, så kallade bågstänger. Väggarna består av rakvuxna slanor som klätts med näver och två lager torv. Den isolerande torven, totalt 60 m2, stabiliseras av barkade björkstammar.  Kåtans centrum är eldstaden, aernie. Mellan eldstaden och bakre väggen finns köksavdelningen, båassjoe. På sidorna finns utrymme för att äta, sova, arbeta och umgås. Golvet täcks av färskt björkris.  

Till kåtan hör en timrad bod, juelkie-buvrie, som vilar på stadiga granstammar med rötterna kvar. I sådana höga bodar får kött och ost vara i fred för djuren. Ägaren tar sig upp med hjälp av en stege, tillverkad av en stock med uthuggna steg. Boden bildar också ett skyddande tak, för akkjor och skidor. 

Läs mer om de Samiska vistena på Västerbotten museums hemsida.