Vorrberget

Vorrbergets skogar har i mycket liten omfattning påverkats av modernt skogsbruk. Lavskrika och tretåig hackspett är exempel på ovanliga fåglar som trivs i denna miljö. Här finns även en växtplats för den sällsynta orkidén, skogsfru. 

Skogsfru 

Skogsfru är en orkidé som saknar klorofyll och är därför väldigt blek. Stjälken är 10–20 cm hög, svagt rödfärgad och nästan genomskinlig, ihålig och skör. Blomman har oftast 1–6, stora, svagt gulaktiga blommor med mer eller mindre framträdande röda prickar. På lokaler längre norrut sker blomningen under första hälften av augusti.  Skogsfru finns i fuktig och skuggiga mullrika skog med rörligt markvatten. Finns gärna även i örtrika miljöer med god markomsättning. Ofta växer den i djup skugga utan markvegetation. 

Alla svenska orkidéer är fridlysta. 

Området 

Skogarna i Vorrberget är högresta och visar typiska detaljer för naturskogar som riktigt gamla träd, många döda träd, brutna stubbar, och lågor. I den nedre delen av sluttningen finns fuktig sumpskog. Längre upp på berget hittar du skravel och ras. Högsta delen av berget ligger ovanför höga kustlinjen. En gång i tiden så nådde havets vågor hit upp och har därefter lämnat en tydlig linje på berghällar och moränen. 

Vorrtjärnbäcken avvattnar Vorrbergets västra delar söderut ner mot Kulbäcken. Länsstyrelsen och Vindelälvens fiskeråd undersöker om att återställa kulbäckens ursprungliga sträckning efter flottningen på 50-talet. Kulbäcken är en mycket viktig lekplats för havsöring.  

Lavskrika 

Lavskrikan är en liten kråkfågen och känns igen på sin gråbruna yviga fjäderdräkt och på sin klart roströda färg på vingteckningarna, stjärten, och övergumpen. Denna fågel trivs i gammal granskog eftersom den täta skogen utgör ett gott skydd mot predatorer. Lavskrikan är känd för att vara mycket orädd och söker sig ofta till människor i skogen för att leta mat. I Sveriges nordligare delar kallas fågeln ofta fläskolle då den gärna söker sig till människor och låter sig matas med det fläsk som eventuellt ges. Efter bara en liten stunds bekantskap kan den vilda lavskrikan mycket väl låta sig handmatas. 

Häckningen inleds från slutet av mars eller början av april. Boet byggs av båda könen och består av en grund bale av pinnar, kvistar, lavar och bark. Boet placeras ganska nära marken, tätt intill en gran, björk- eller tallstam och fodras med näver och fjädrar från olika sorters hönsfåglar som tjäder, orre och ripa. Lavskrikan ses ibland plocka upp fjädrar som först placeras i barkspringor i träden, för att senare användas till bobalen. 

Lavskrikan är mestadels tystlåten men har ett mycket brett register. Sången är en jamande, kvittrande och visslande skuggsång som endast kan höras inom cirka 20 meters avstånd.  Lär dig Lavskrikans läte: https://sverigesradio.se/avsnitt/1614952 

Lavskrikan har en betydande roll inom folktron och anses vara både olycksbringande och en lyckofågel. 

Länkar

Läs mer om Vorrberget på Länsstyrelsen Västerbottens hemsida.

Läs mer om Skogsfru på Naturhistoriska Riksmuseets hemsida.

Läs mer om Lavskriva på Institutet för Språk och Folkminnens hemsida.