Stora Tuvan

Stora Tuvan är en ö i Umeälvens delta med en vacker naturstig som slingrar sig genom en frodig lövskog. Hängbron över till ön är anpassad för både rullstolar och barnvagnar och på ön finns en tillgänglighetsanpassad ramp ut till ett fågeltorn och ett gömsle. Här finns alltså goda möjligheter för fågelskådning, mitt i Umeälvens delta där tiotusentals fåglar rastar under vår och höst. Som skydd för häckande fåglar får du inte gå utanför rampen mellan 1 april och 16 augusti.

Deltat är ett föränderligt område där landhöjning och sedimentation som skapar nya landområden och ritar om kartan. Revlar och stränder som tittar upp ur fjärden koloniseras tidigt av örter och gräs. Sen växer videbuskarna in och lite senare även lövträd. Lövskogarna är typiska för öarna i Umeälvens delta.  

På Stora Tuvan upplever du deltats alla landhöjningsmiljöer på nära håll. Stigen tar dig från granskogen i norr, genom den finaste lövskogen i Umeälvens delta, ned till de insektsrika strandängarna på öns sydspets. Lövskogen är vildvuxen med levande och döda träd i alla storlekar, åldrar och riktningar. Här kan du hitta alla vanliga norrländska lövträd.   

I Umeälvens delta finns stora områden med högväxt Iövskog som om våren fylls av fågelsång. Lövskog är en ovanlig naturtyp i dessa trakter, och det är en naturtyp som är mycket artrik.  

Deltats stränder höjer sig ur havet med ungefär åtta millimeter om året. På de översta strandängarna, som inte längre översvämmas så ofta, kan trädplantor överleva och växa upp. Först kommer gråalen. Den kan växa i mycket näringsfattig jord eftersom den har rotknölar med bakterier som binder det viktiga näringsämnet kväve. Andra lövträd, som rönn, glasbjörk och sälg, kommer så småningom.  

Gråalen lever oftast inte i mer än 40 år, rönnen 50 år och glasbjörken 100 år. Därför finns det mycket död ved i lövskogarna. Många arter av svampar, som fnöskticka och alticka, lever av den döda veden. Insekter läger sina ägg där. Hackspettar kommer till Iövskogen för att hacka fram och äta upp insekternas larver. Till och med den ytterst sällsynta vitryggiga hackspetten har häckat i deltat.  

Lövskogen förändras snabbt. Granplantor trivs i Iövträdens skugga, och granar lever mycket längre. Sakta men säkert blir granarna fler och lövträden färre. TiII slut tar granen över helt och hållet. Men tack vare landhöjningen uppkommer hela tiden nya lövskogar. Erosion är ytterligare en kraft som omformar deltat. Detta kan du se bl.a. på Stora Tuvans nordöstra strand där träden sakta eroderar ut i älven. 

De gamla och döda träden är livsviktiga för många organismer som är beroende av död ved för sin existens. Fåglar behöver ihåliga träd för att häcka och insekternas larver behöver mat och skydd under barken. Vedsvampar tar näring från träden och bryter så småningom ner dem.   

På våren och sommaren sjuder och Ijuder hela ön av fåglar och insekter. I de täta lövskogarna sjunger småfåglar som blåmes, lövsångare och grönsångare. Ibland hörs den rosenfinken vissla. Håll utkik efter den lilla kroknäbbade trädkryparen som Iöper uppefter stammarna på jakt efter spindlar.  

Här skapar vi ett hem för vitryggig hackspett

Från att en gång ha varit väl spridd i våra skogar är vitryggig hackspett idag Sverige mest hotade fågelart, som riskerar att försvinna helt från det svenska landskapet. I samband med att det moderna skogsbruket prioriterat rena barrskogar så har mycket av den vitryggiga hackspettens naturliga livsmiljöer försvunnit. Det fick till följd att arten trängdes undan allt mer. Arten är klassificerad som akut hotad enligt den svenska Rödlistan, som sätts ihop av Artdatabanken vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU. 

Den vitryggiga hackspetten är en så kallad paraplyart vilket innebär att om vi hjälper den så hjälper vi även andra arter som ugglor, skalbaggar, mossor, lavar och andra arter av hackspettar som trivs i denna miljö. Om den vitryggiga hackspetten finns i skogen kan vi därför vara säkra på att det är en skog med ett rikt naturliv.  

För att bevara lövskogen så tar man bort gran och skapar död ved genom att kapa träd till höga stubbar, lämna stammar, grova grenar och granris. Det kan se lite stökigt ut men här kryllar det av insekter och larver som lever av och i den döda veden. Insekterna lockar i sin tur insektsätande djur som fåglar och igelkottar.  

Positiva resultat av insatser i Västerbotten 

I Västerbotten finns omkring 40 av Sveriges cirka 60 individer och i år skedde 5 av landets totalt 11 häckningar i länet. Sedan den sensationella häckningen på Stora Tuvan i Umeå 2019 har antalet häckningar ökat stadigt år till år. 

Det börjar nu finnas lövskogar i Västerbotten med så pass höga kvalitéer att fåglarna kan bilda par och föda upp ungar. Dagens cirka 60 individer i Sverige är en toppnotering, men det är långt kvar till de 250 individer som är minimum för att säkra artens fortlevnad. 

Lite positiva nyheter: läs om Babyboom för hotade arter i Västerbotten 

Vill du veta mer?  

Vi som samarbetar för att bevara den sällsynta hackspetten på Stora Tuvan representerar markägare, ideella föreningar och myndigheter. För mer information kontakta Länsstyrelsen eller Skogsstyrelsen.  

Respektera fågellivet. Koppla hunden och håll dig till stigarna!