Blomster-Lottas Trädgård

Charlotta Stenmark föddes 1890 i Tärna. Hon kom till Ammarnäs 1919 och gifte sig med Oskar Berglund, son till den legendariske Norgefararen Josef Berglund. Det var Josef som hade sett ut den gynnsamma platsen för det som senare skulle bli känt som Blomsterhem.  

Sonen Alfred föddes 1919, tätt följd av Ingrid, Hedvig och Gustav. Men 1930 blev Lotta änka med fyra små barn att försörja. Det var ett tufft liv med kärva förutsättningar. Men Lotta var en kämpe. och trädgården blev en källa till glädje i den tuffa tillvaron. 

Odlingsintresset hade Lotta fått från sin mormor som arbetade med att klä brudar i Tärna. Hon hade “mytje blommen” och fick frön från Amerika till märkliga blommor som ingen sett tidigare. 

Lotta och sonen Alfred byggde upp terrasser med skiffersten. Alfred hade hämtat inspirationen till terrasser från Ludvig Grundström i norra Ammarnäs. Solen värmde upp stenarna och därmed jorden och skapade ett mildare klimat för växterna. Näringsrik jord och gödsel hämtades från Fårkammaren, en plats i närheten där fåren ofta sökte skydd under en utskjutande bergvägg. 

En mötesplats för likasinnade

Alfred hade ett stort språkintresse och skapade kontakter runt om i världen för att samla in frön och exotiska växter. Lotta fick växter från olika plantskolor för att testa deras härdighet. För varje år växte anläggningen och snart var gården en blommande oas. Den utåtriktade Lotta fick besökare att vallfärda hit för att beskåda mirakelträdgården på fjället. Våffelförsäljningen bidrog till ekonomin, och Lotta sålde även grönsaker och jordgubbar till Ammarnäsgården. 

Annika Grundström, Ammarnäsbo, berättar historien om prästen Spinell, som tillsammans med biskopen var på besök hos Lotta. Lotta stegade före och berättade om trädgården, vände sig om och sa till biskopen: “Om biskopen hadd vare bättre på latin hadd jag bättre kunna förklara”. 

Unik växtlighet

En del av de växter som fanns i trädgården finns fortfarande på plats. I dag växer här blågranar, tallar och lärkträd. Ammarnäsrosen blommar med sina rosa enkla blommor bland brandlilja, riddarsporre och toppklocka. På våren kan man se bergenian blomma, men också blåsippor och vitsippor som normalt inte trivs på dessa breddgrader. 

Lotta tillbringade de sista åren på ålderdomshem i Sorsele och dog 1974. Det ursprungliga huset brann ner 1981 och yngste sonen Gustaf dog i branden. Alla ligger de begravda på kyrkogården i Ammarnäs. Trädgården blev en hästhage och förvildades. Glädjande nog återfanns flera växter som överlevt den tuffa miljön under alla år. Seglivade perenner som blåvit stormhatt, riddarsporre, vitsippor, blåsippa och toppklocka. Det är annars de vedartade växterna som klarat sig bäst mot ogräs och bete: lärkar, blågranar, vinbär, bergsrosor och syrener, men även en pytteliten lönn och mellan några blågranar gömde sig en mikroskopisk alm. Balsampopplarna har klarat sig fint på egen hand och bildat en hel dunge. Bergenian som skymtar på bilden bakom Lotta på den nedersta terrassen framför huset, växte fortfarande på samma plats, inkilad bland stenarna.  

Hos andra bybor återfanns plantor med ursprung från Blomster-Lottas trädgård. Den enorma flikrabarbern hade bevarats av Elisabeth Oskarsson, och vid Annika Grundströms hus växte såväl spirea, knäa som plymspirea. Samt kirskål, som Lottas son Gustav en gång gav till Annikas mamma med orden: “Här ska du få nåt som int’ gå’ å dräpa”. 

Inventeringarna och växtfynden väckte en önskan att varsamt lyfta fram trädgården ur sin dvala.  

Restaurering av trädgården

På uppdrag av Länsstyrelsen i Västerbotten genomförde Mariana Mattsson och Reginald Scholz en förstudie som undersökte möjligheterna till en rekonstruktion av trädgården. Den låg till grund för det restaureringsprojekt som tog sin början 2013, med målet att restaurera, bevara, komplettera och utveckla Blomster-Lottas trädgård. 

Tack vare restaureringsprojektet har en del av den ursprungliga trädgården byggts upp. Som besökare ska man få en uppfattning om hur trädgården en gång sett ut. Andra delar har medvetet lämnats i förvildat skick för att illustrera hur naturen återtar det som inte vårdas. 

Tack vare det rika bildmaterialet går det att se trädgårdens uppbyggnad och att identifiera en hel del av de växter som fanns i trädgården: brandgul lilja, bukettanemoner av de Caen-typ i många färger, kattfot, sibirisk nunneört, Prins Gustafs öga, jättevallmo, knäa, pioner, sibirisk vallmo, silverarv, flikrabarber, kungljus, riddarsporre, cembratall, lärk, blågran, stormhatt. 

I ladugården finns en utställning som berättar om trädgården och människorna som skapade den. 

Det ursprungliga huset som brann ned 1981 har ersatts av en liten stuga av mindre dimensioner. 

Blomster-Lottas trädgård återinvigdes augusti 2014.